nu måste jag bara få skriva av mig och det är inte någon i min närhet jag menar så det får ni inte tro om ni känner er träffad.
Jag är så less på denna ständiga jakt efter den snabbaste ungen, mitt barn kan det, mitt barn kan det, kan din? När kunde din det, jaha min kunde det 3 veckor innan osv och bla bla bla.
Jag anser att även om Alexander kunde gå när han är 6 månader eller om han kan gå när han är 2 år så älskar jag han lika mycket för det, jag struntar fullkommligt i om han är snabbare än andra barn, visst kan jag skiva här i bloggen också och prata med andra kompisar och deras barn men det är inte det jag menar utan det är när man använder barnen och tävlar mot varandra, gillas absolut inte, alla barn är olika och det kommer svackor i barnens utveckling och sen kommer det höjder, så fungerar barnen.
Bara barnet är frisk och allert och allt fungerar ska man vara nöjd, men vissa är inte nöjd förän dom har "vunnit priset som har snabbast barn".. tyvärr, men problemet ligger kanske hos föräldrarna då, deras egen självkänsla, vad vet jag!
Sen så kan man inte träna barnet till att gå eller sitta själv, för det är nervbanorna som ska stämma i huvudet, låt barnet utvecklas i sin egen takt, det blir nog bäst så! OCH det tar olika lång tid för varje barn!

Så nu vart man negativ idag också ;P Fast egentligen menas det mer som positivt, vill bara att man ska njuta av att barnen är små och gosiga innan dom börjar springa runt och riva i allt! :)