.. jag är ett hormonmonster imellanåt.
Jag är dum, jag känner mig värdelös, jag känner mig elak, det kan räcka med så lite..
Jag ska härdanefter räkna till 100008974 om det ska behövas, eller gå ut jag tänker inte skrika en gång till på någon jag älskar som mest, den som alltid ska behöva utstå mig är min käre mamma, men hon säger att hon förstår.. hon lyckas alltid ringa vid fel tillfälle :(

Dummma dummmmma mig! Skärpning!

Imorgon flyttar vi!
Puss