.. jag har just kännt det häftigaste jag någonsin kännt, jag satt och hade tummen lixom under revbenet på mig själv, eller ah under tutten mot revbenen, fråga mig inte varför men :D
Satt så ett tag och så känner jag hur våran älskade son drar foten mot min tumme, så jag känner hela konturen av hälen, det var så sjukt och jag vart alldeles varm i hela kroppen, grät av lycka samtidigt som jag rinde till marcus på jobbet och berätta :)
Älskade lilla Nos barn, du är så efterlängtad!
Tänk att tiden går så fort och att se dig böka runt i min mage gör min dag!
All kärlek till dig, vår framtida Alexander Wikstrand!